French 1836-1904 Henri Fantin Latour Locations Bure) French painter and printmaker. He was trained by his father, a portrait painter, and at the Ecole des Beaux-Arts. Though he associated with progressive artists (Gustave Courbet, Eugene Delacroix, Edouard Manet), he was a traditionalist best known for his portraits and still lifes with flowers. His portrait groups, reminiscent of 17th-century Dutch guild portraits, depict literary and artistic persons of the time; his flower paintings were especially popular in England, thanks to James McNeill Whistler and John Everett Millais, who found patrons to support him. His later years were devoted to lithography.  Related Paintings of Henri Fantin-Latour :. | Flower | Around the Table | Henri Fantin-Latour Bouquet of Diverse Flowers | Glazen schaal met witte en blauwe druiven, perziken en pruimen. | Gerbe de Printemps |
Related Artists:
Ubaldo Gandolfi
Italian Painter, San Matteo della Decima, 1728 - Ravenna, 1781 was an Italian painter of the late-Baroque period, mainly active in and near Bologna. He was born in San Matteo della Decima and enrolled by the age of 17 at the Clementine Academy, where he apprenticed with Ercole Graziani the Younger, Felice Torelli, and Ercole Lelli. He was from a large family of prolific artists, including his sons Giovanni Battista and Ubaldo Lorenzo, as well as his brother Gaetano and nephews Mauro, Democrito (who became a pupil of Antonio Canova), and niece Clementina. Together, they are considered the last representative of the grand manner of painting characteristic of the Bolognese school, that had risen to prominence nearly two centuries earlier with the Carracci. Gandolfi's work ranges from Baroque to Neoclassic styles, and specifically recalls the style of Ludovico Carracci. He completed, in 1770-75, a series of canvases on mythological narratives for the Palazzo Marescalchi in Bologna (two are now in Museum of North Carolina ). He died in Ravenna in 1781.
Julius L.Stewart
American Painter, 1855-1919 American artist, was born in Philadelphia. His father, William Hood Stewart, was a distinguished collector of the fine arts, an early patron of Fortuny and the Barbizon artists, and lived in Paris during the latter part of his life. The son was a pupil of JL Gerome, at the Ecole des Beaux Arts, and of Raymondo de Madrazo. Among his principal paintings are The Hunt Ball, Essex Club, Newark, New Jersey.
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.